WE ARE FLAAASHIGA ♥

blev jag ens sviken ? man kan ju inte bli sviken av ngn som man eldrig ens varit kompis med. det är klart att vi va kompisar, vi va bästisar, men var det värkligen så ? vi va med varran varie dag, när ngn frågade vem min bästa kompis var, svarade jag outomatiskt att det var du, victoria. men är man värkligen kompisar, om man gör det största sviket en menniska kan göra ? kan man värkligen kalla den personen för ens bästa vän ? nej det kan jag inte göra. det jobbiga är att jag har så mkt minnen av dig, och dom minnena vet jag inte vad jag ska göra av, för jag vill inte spara dom längre, eftersom vi aldrig har varit kompisar. på riktit asso. jag har kännslor, jag vågade lita på dig, men om jag bara visste att du efetr varie sak vi gjort jick och skrev massa skit på mitt skåp, snacka skit bakom ryggen, och spred massa falska ryckten, ja, jag kan inte ens avsluta den meningen om vad jag hade gjort deå, för det fanns liksom inte esn på kartan ett en helt vanlig jej, en skitsnäll tjej som jag delade allt med kunde ha en son sida. nu har jag svårare att lita på folk, trots att det gått flera månader, så kmr jag fortfarande ihåg. och nej, jag hakar inte upp mig på det här, jag har varit med om sonna här saker förut, men det var me ditt svek, jag innsåg att man inte kan lita på vem som hälst. med vem som hälst menar jga att jag inte kan lita på någon längre. jag älskade ju din fina sida, och jag önskar bara att jag fått reda på den andra sidan lite tidigare, kanske skulle vi kunna göra ngt åt det, kanske jag skulle kunnat förlåte och sen skulle allt vara bra ? jag kan bara inte fatta det. det börjar kännas mkt bättre nu, men den första veckan, när du tyckte att du va skit cool, och inte ricktit fattade att alla stod på min sida, kollade jag på dig ibland, och  det såg faktist ut som du också modde dåligt av det. lr jag vill tro att du gjorde det i alla fall. jag skulle mått skit i din sitvation. haha jag tänker faktist fortfarande på våra minnen, och på dig med ett leende på läpparna, när jag ser dig i skolan å så är jag inte lika glad, men när jag tänker på den vickan jag en gång kännde, som jag en gång tyckte om, då ler jag. det  är så himmla synd igentligen. du e en som himmla rolig tjej, när man väl lärt känna dig. lr så kanske man inte ska lära knna dig. äsh, ajg vet inte. när jag skriver det här tänker jag på en fråga ; om du skulle komma tillbaka, om den gammja victoria, som jag en gång tyckt om, skule komma tillbaka, skulle jag då förlåta dig ? jag vet inte, jag skulle kunna förlåta den fina sidan av dig, men det räcker inte med bara halva. jag ber dig inte förendra dig för min skull, jag ber dig bara tänka om, för din egen skull. för att du inte ska förlora fler vänner, på grund av att ah jag vet inte, på grund av att du  tydligen känner ngt behov av att vara taskig. lr jag vet faktist inte . varför gjorde du det ens ? inta bara för att vata taskig . du kan ju inte bara vara ute efter att få mig att må dåligt, så väl känner jga dig i alla fall att jag vet att du inte skulle göra så. inte ens du skulle vell göra så ? men jag tvivlar. förlåt, vi låvade varran att föralltid lita på varran , aldrig tvivla, alltid ställa upp, men det här blev för mkt., liksom, du ställde ju inte upp för mig. om jag ver en ricktig vän skulle jag aldrig skriva att jag inte sluta tycka om dig, jag skulle fråga vad som fick dig att göra såhär, jag skulle göra klart för dig att jag alltid kmr ha öppna armar för dig. men jag har faktist ingen lust att vara en perfekt vän mot dig. det vora en annan sak om du bara svikit i sluet, då kanske vi skulle kunna lsa det, men endå från första dan, att genom hela vår vänskap bara vara ngn annan, det är väldigt svårt att stå där med öppna armar då. men en sak skulle jag göra. jag skulle prata, om du ville prata, då skulle jag lyssna. dels för att jag e nyfiken, dels för att du kanske behöver det. jag vet ju att du inte hafft det lätt, men jag har inte heller haft det lätt. kanske behöver jag säga hejdå, då tänker jag göra det, då tänker jag glömma allt som har med deig att göra, sen tänker jag ägna mer tid åt dom som värkligen bryr sig. kanske behöver jag säga hej, hej igen, då krm jag kanske göra det, men jag tänker inte ta första steget. jag tänker inte kliva in i helvetet, utan du får kliva ut därifrån och kma å säga hej till mig då. om du tar det steget, då är jag villig att förlåta. men som det ser ut just nu, hejdå.