WE ARE FLAAASHIGA ♥

pallaaa med blogg, elin får sköta det här själv :)

Eftersom elin är så jävla lat får väl jag skriva om vad vi gjorde igår och vad som hänt idag då ........
I onsdags va jag i skolan och sen drog typ jag o elin till stan för jag behövde en väska, men nejnej elin drog till hötorget o snacka med äckelsnubbarna som jobba på marknaden, det kom typ 5 blattar från olika tält när elin gick fram till en så börja dom ta kort med henne o skit, aspinsamt för mig fan... ELIN DIN JÄVLA SLAMPA ! ;D aja sen ringde elins papi o sa att hon va tvungen o dra hem så jag tog tåget hem sen.
Idag va jag inte i skolan först för jag typ va hos en doktor? Sen drog jag till skolan typ. Asså jag blev fett arg i skolan för nån jävel hade SPOTTAT PÅ MITT SKÅP, där man öppnar -.- så jag ba EHEHEHEEWW o torkade av mig på lille frid :) Sen efter skolan drog jag hem, e feett trött, ska nog sova lite haha.

/ Nadia ♥

Jag hade oxå studiedag idag, så jag vakna klockan 2, sen skulle jag till edsbergsskolan på arabiskalektion, för er som aldrig har varit inne i edsbergsskolan har jag en bild här till er:


/ Nadia

hur kan en enda människa göra så stor skilldnad i ens liv ? den personen måste vara väldigt, väldigt speciell. och det är precis vad du är nicole. du har lärt mej så mkt, du har lärt mej att man egentligen bara behöver en, jag behöver inte längre en miljon väner, några jag bara kan ha rolig med, några jag kan snacka med. allt jag behöver är du, dej kan man göra allt med, jag kan gråta med dej, fast jag känt dej knappt en månad, jag kan skratta fram tårar med dej, det kunde jag redan första dan vi träffades i skolan, kom du ihåg ? när man har fått ta så mkt skit som jag har fått göra nu i 8an, då inser man vilka som e ens riktiga väner, vilka som är värda ens kärlek, och det har visat sej att det inte fanns många som värkligen ställde upp när det gällde. knappt dom jag trodde var mina riktiga väner, som jag känt huur länge som hälst, har ställt upp för mej lika mkt som du har gjort. och det är så himla sjönt också, med vissa undrara jag bara hela tiden, måste jag göra så för att den ska gilla mej ? vad ska jag säga för att den ska tycka om mej, men med dej, då kan jag bara vara mej själv. du har gett mej bättre självförtroende, jag vet att du behöver mej lika mkt som jag behöver dej. jag tror jag aldrig, i hela mitt jävla liv, har innset hur mkt jag saknat ngn som du, jag har aldrig insett att jag behöver ngn, jag har aldrig kmr ngn så riktigt nära som jag har kommit dej. du har lovat mej gång på gång att aldrig lämna mej, jag tror på dina ord. ingenting går ju egentligen bra häller, mina föreldrar kämmpar för att få isär oss, alla i skolan, alla lärare kämmpar för att få isär oss, ngn av oss kanske måste byta klass, jag kanske får utegångsförbud rästen av livet för at jag umgås med dej, men vet du ? jag bryr mej inte. det spelar ingen roll om jag måste åka hem direkt efter skolan varie dag, bara jag får fortsetta ha dom här stunderna i skolan tsm med dej. och tror dom seriöst att det blir lugnare bara för att du lr jag måste byta klass ? knappast. ingenting kan sära på oss, det vet jag. jag hoppas att du mår bra, jag försöker värkligen gör mitt bästa att göra dej glad när du mår dåligt, jag kanske inte alltid kmr med dom bäta ideerna, men jag lovar, jag ska lyssna på dej och följa dej enda fram i allting. aldrig är jag så glad som när jag har dej gumman, mitt älskade glidmadel // din egen elin wallin

jag ska slå sönder martin imorgon -.- ja e seriös

blev jag ens sviken ? man kan ju inte bli sviken av ngn som man eldrig ens varit kompis med. det är klart att vi va kompisar, vi va bästisar, men var det värkligen så ? vi va med varran varie dag, när ngn frågade vem min bästa kompis var, svarade jag outomatiskt att det var du, victoria. men är man värkligen kompisar, om man gör det största sviket en menniska kan göra ? kan man värkligen kalla den personen för ens bästa vän ? nej det kan jag inte göra. det jobbiga är att jag har så mkt minnen av dig, och dom minnena vet jag inte vad jag ska göra av, för jag vill inte spara dom längre, eftersom vi aldrig har varit kompisar. på riktit asso. jag har kännslor, jag vågade lita på dig, men om jag bara visste att du efetr varie sak vi gjort jick och skrev massa skit på mitt skåp, snacka skit bakom ryggen, och spred massa falska ryckten, ja, jag kan inte ens avsluta den meningen om vad jag hade gjort deå, för det fanns liksom inte esn på kartan ett en helt vanlig jej, en skitsnäll tjej som jag delade allt med kunde ha en son sida. nu har jag svårare att lita på folk, trots att det gått flera månader, så kmr jag fortfarande ihåg. och nej, jag hakar inte upp mig på det här, jag har varit med om sonna här saker förut, men det var me ditt svek, jag innsåg att man inte kan lita på vem som hälst. med vem som hälst menar jga att jag inte kan lita på någon längre. jag älskade ju din fina sida, och jag önskar bara att jag fått reda på den andra sidan lite tidigare, kanske skulle vi kunna göra ngt åt det, kanske jag skulle kunnat förlåte och sen skulle allt vara bra ? jag kan bara inte fatta det. det börjar kännas mkt bättre nu, men den första veckan, när du tyckte att du va skit cool, och inte ricktit fattade att alla stod på min sida, kollade jag på dig ibland, och  det såg faktist ut som du också modde dåligt av det. lr jag vill tro att du gjorde det i alla fall. jag skulle mått skit i din sitvation. haha jag tänker faktist fortfarande på våra minnen, och på dig med ett leende på läpparna, när jag ser dig i skolan å så är jag inte lika glad, men när jag tänker på den vickan jag en gång kännde, som jag en gång tyckte om, då ler jag. det  är så himmla synd igentligen. du e en som himmla rolig tjej, när man väl lärt känna dig. lr så kanske man inte ska lära knna dig. äsh, ajg vet inte. när jag skriver det här tänker jag på en fråga ; om du skulle komma tillbaka, om den gammja victoria, som jag en gång tyckt om, skule komma tillbaka, skulle jag då förlåta dig ? jag vet inte, jag skulle kunna förlåta den fina sidan av dig, men det räcker inte med bara halva. jag ber dig inte förendra dig för min skull, jag ber dig bara tänka om, för din egen skull. för att du inte ska förlora fler vänner, på grund av att ah jag vet inte, på grund av att du  tydligen känner ngt behov av att vara taskig. lr jag vet faktist inte . varför gjorde du det ens ? inta bara för att vata taskig . du kan ju inte bara vara ute efter att få mig att må dåligt, så väl känner jga dig i alla fall att jag vet att du inte skulle göra så. inte ens du skulle vell göra så ? men jag tvivlar. förlåt, vi låvade varran att föralltid lita på varran , aldrig tvivla, alltid ställa upp, men det här blev för mkt., liksom, du ställde ju inte upp för mig. om jag ver en ricktig vän skulle jag aldrig skriva att jag inte sluta tycka om dig, jag skulle fråga vad som fick dig att göra såhär, jag skulle göra klart för dig att jag alltid kmr ha öppna armar för dig. men jag har faktist ingen lust att vara en perfekt vän mot dig. det vora en annan sak om du bara svikit i sluet, då kanske vi skulle kunna lsa det, men endå från första dan, att genom hela vår vänskap bara vara ngn annan, det är väldigt svårt att stå där med öppna armar då. men en sak skulle jag göra. jag skulle prata, om du ville prata, då skulle jag lyssna. dels för att jag e nyfiken, dels för att du kanske behöver det. jag vet ju att du inte hafft det lätt, men jag har inte heller haft det lätt. kanske behöver jag säga hejdå, då tänker jag göra det, då tänker jag glömma allt som har med deig att göra, sen tänker jag ägna mer tid åt dom som värkligen bryr sig. kanske behöver jag säga hej, hej igen, då krm jag kanske göra det, men jag tänker inte ta första steget. jag tänker inte kliva in i helvetet, utan du får kliva ut därifrån och kma å säga hej till mig då. om du tar det steget, då är jag villig att förlåta. men som det ser ut just nu, hejdå.